Att begränsa... att jag måste begränsa mitt umgänge, starkt begränsa det är det som uppehåller min hjärnverksamhet och jag lyckas inte lura iväg hjärnan på annat håll...
 
Innerst inne vet man ju att ensam inte är stark, tillsammans ska man vara. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon, tillsammans klarar man hinder och tillsammans vinner man...
 
Men om sanningen är den att umgänge också betyder besvikelse, misslyckande och inre terror??? 
 
Om man är ensam - har man ingen att svika, och det omvända. Att svika är tung outhärdlig känsla och det dåliga samvetet gnagar sönder ens kropp och själ
 
En gång, svek jag och en till gång sviker jag för att jag inte kan ställa upp. Hur ofta händer det att någon ber om hjälp? Svar: Inte ofta. 
 
På kort tid har jag sviket  2 gånger genom att inte kunna ställa upp när frågan om hjälp kom. Två gånger. Båda gångerna pga av resa - - jag kan ställa upp alla andra helger utom just dessa MEN vad tusan gör det - jag sviker och jag mår dåligt 
 
Det handlar om prioritering - jag prioriterar mina bokade resor framför att hjälpa någon annan - egoistiskt!
 
Om jag då starkt begränsar mmitt umgänge - håller mig på avstånd, är för mig själv - så kommer kanske ingen att be om min hjälp och då kan jag inte heller svika
 
Är ensam stark?

Kommentera

Publiceras ej